Efter att ha flugit men kommit hem både fredag och lördag kväll bar det igår kväll av på en fyradagarsresa. Det blev tre timmar och trettio minuter till i loggboken, min längsta filght hittills i Kingair, och en riktigt härlig sådan! Att flyga så länge är egentligen inte speciellt roligt med tanke på att det inte händer så mycket under tiden (roligare att starta och landa ofta), men sista timmen innan vi landade var fantastisk! Vi flög in över England, jag önskar att jag hade bild på detta men istället får jag beskriva det med tusen ord: Fullmåne som gör himlen så ljus att man tror det nalkas gryning och många flygplan i luften på väg åt olika håll. De flygplan som passerar under oss ser vi med den mest spektakulära bakgrund, nämligen Nordsjöns gäster i form av båtar och plattformer som lyser upp i det mörka vattnet, och Englands ostkust med dess hamnstäder och rakt framför oss, som ett eget jordklot, en jättestad omringad av flera mindre städer: London. Vi spanade länge från flygplanet på strax under 10 000 meters höjd efter London Eye och lyckades till slut få se den innan vi passerade. Radiotempot var lugnt för att vara London-luftrum, eftersom vi kom sent på kvällen, men fortfarande bland det mest intensiva jag varit med om (undantaget San Diego/SoCal) och jag njöt för jag tycker ju så mycket om att prata på radion! Att öppna dörren efter landning var som att kliva rakt in i våren, trots att här bara är nollgradigt, men jag antar att vårkänslan beror på att det är så himla kallt i Sverige. Jag minns hur man varje höst när temperaturen sakta sjunker hajar till när man får höra att det ska bli nollgradigt och frostnatt. Hur som helst, jag blir nog tvungen att köpa mig en vår-trenchcoat på Top Shop för att klara av det milda vädret...

På väg till hotellet pratade jag med taxichauffören om fotboll och Uniteds härliga seger över Arsenal tidigare kväll (jojo, jag läste om det i iTelefonen medan vi väntade på passagerarna!), han är nog ett Bristol City-fan för när jag frågade om Rovers, det andra Bristollaget, flinade han och sa "jag vet inte vilka de är". Strax därefter började radion spela Parklife med Blur, en sann indikation på att vi befinner oss i Storbritannien!
Tack vare en mätt passagerare blev det nattamat i form av en gudomlig skaldjurstallrik med groteskt god (!) hummer, och den ljuvligaste chokladefterrätten ackompanjerad av hallon. Sjukt gott!

Det var allt för denna gång, nu blir det frukost!

Fick höra igår att Ryanair börjar flyga Norrköping - Alicante i maj, med två avgångar i veckan. Spontant undrar jag hur mycket pengar Ryan får av Norrköpings kommun för detta. Många undrar vad Ryan tjänar pengar på, när de har så h-etes billiga biljetter, och en del av intäkterna kommer från småstäderna de flyger till. Till exempel Nyköping pumpar ut närmare 80 miljoner kronor per år till Ryan för att de ska trafikera Skavsta, något som de faktiskt räknar med att de får tillbaka i och med "turister" till Nyköping (äta, sova, skita), skatteintäkter när folk får arbete osv.
Har kollat upp att man kan åka två personer Norrköping - Alicante tur och retur en vecka i början av juni för 3000 kr, inte så illa! Fast det är ju ännu bättre när biljetten kostar 1 kr och de bjuder på skatten... Hur som helst, onsdagar verkar billigare än helgerna.
Även Malmö Aviation ska börja trafikera Norrköping, med en avgång i veckan till Split i sommar. Kostar ungefär dubbelt så mycket som ovan, å andra sidan är säkert hotellen i Kroatien hälften så dyra som i Spanien! Men maten och språket i Spanien lockar.. jaja, vi ska inte åka någonstans (förutom 16 dagar i USA) säger Johan (vi får väl se).
Vill du boka en biljett till Kroatien är det Scandjet du ska besöka.

Det kanske bästa med nyheterna ovan är att det faktum att de flyger från Norrköping och inte Linköping :) Och för WaltAirs del är det bra på så sätt att det påverkar öppettiderna på flygplatsen i Norrköping till det bättre.



Veckans bild! Min gamla arbetsplats Grafair Jet Center i tisdags, jag och Lars körde hyrbil till Stockholm och skrapade fram fina LLU som stod som en isklump på plattan, innan det bar av söderut. Förutom att jag älskar Grafair Jet Center var det kul att träffa gamla kollegor och självklart papegojan Papegojan (han heter så), även om jag nu som då är rädd att han ska hacka ut ögat på mig.

Några bilder som Johan tog när vi skulle åka hem från St Moritz:



SE-KOL får soppa!



St Moritz är Europas högst belägna flygplats - 1707 m ö h.



Definitionen av "alpflygplats" :)



Kan man med hjälp av photoshop trolla bort soten är det nästan hemsidematerial!

Jag har inte skrivit så mycket, eller inget alls, om min egen flygning. Sedan uppflygningen i början av december har det blivit ca 40 timmar för mig, det är varit skitroligt och gått jättebra! Flög senast i lördags och flyger senast på lördag igen.

Fast det inte känts så under tiden, kan vi (Josefin och Johan) med facit i hand nöjt konstatera att vi rest väldigt mycket i år. I december förra året var första resan bokad, vi skulle till Italien och möta sommaren och se Zlatan göra mål på Giuseppe Meazza/San Siro stadion, det blev en riktig upplevelse! Nedan följer en sammanfattning av våra längre resor (Vaggeryd, Finspång, Stockholm och liknande räknas inte) under 2009:

1. Orsa. Nyåret skålades in i 18 minusgrader, med badkläder på (fast vi satt faktiskt i en badtunna) och med bland det bästa sällskapet man kan tänka sig - våra kära vänner Ville och Carro och Villes föräldrar. Efter misosoppa, grillad hummer, laxspett, vit chokladmousse och massa champagne badade vi, hoppade i snön och skickade upp thailändska lyktor i skyn. Nyårsdagen spenderades i underbart väder hos tigrarna på Orsa Grönklitt (tyvärr sov björnarna..….) och på årets andra dag fick Johan åka hem till Norrköping medan Josefin flög iväg på jobb.




Ville fotar utsikten på väg till Orsa Grönklitt


2. Stöten. Tillbaka i Dalarna för att "plocka ut" Johans födelsedagspresent till Josefin - från början var det en spahelg som sedan trollades om till en skidresa. Josefin är ovan i backen men med mycket tålamod och coaching lyckades Johan få oss att åka tillsammans i både röda och svarta backar. Fondue, badtunna med Johans dåvarande kollega Martin, hans Elin och deras vänner, mycket läsning för Josefins del (Jenna Jameson) och smidig bilresa både dit och hem blev till glada minnen!


Skidåkning på våren is the shit





3. La bella Italia. Två dagar i Venedig och en dag som delades upp mellan Verona, Desenzano vid Gardasjön och ankomst till Milano, där vi även spenderade ytterligare tre dagar. Matupplevelser utan dess like, vackra vyer, romantiska platser, åskväder av den karaktär man sällan skådar (kväll 1 i Venedig, annars var vädret fint!), tåg genom Lombardiet, snabbvisit hos Giulia (utan Romeo), Domen i Milano och sistmeninteminst Inter - Lazio på mäktiga San Siro. Vi insåg vilken gud Zlatan är utomlands och såg honom göra både mål och assist innan hemmalaget hade vunnit med 2-0. Ryanair passade tiden både till Venedig och hem från Bergamo :)





Bilden är tagen med en hamburgare i munnen - det McDonalds i världen som har bäst utsikt?




4. Barcelona. Efter att inte ha setts på förkrossande fem dygn förde jobbet (som även var orsaken till detta) oss samman i en av Europas coolaste städer. Och varmaste. Vi åt tapas och drack tinto de verano (en del vin, en del fanta lemon och massa is) till förbannelse (efter jobbet så klart) och trots att det blev söndag hittade vi affärer som var öppna, detta i gallerian La Rambla del Mar där Josefin slog rekord i mest shoppat på kortast tid. Vi såg Gaudis mästerverk Sagrada Familia och det berömda vattenspelet på kvällen. Hotellet hade pool på taket och en frukostbuffé som bara Harry Potter kan trolla fram. Ryanair var oss trogna så vi fick komma hem på måndagen.


Johan jobbar lite.



Sagrada Familia.


5. Gotland. En gratisresa så till vida att ingen av oss (vi, Johans bror Marcus och hans Lisa) la ut en spänn på varken flygresa eller hotell (men väl några poäng... tack). Ett intensivt dygn under vilket vi hann åka hyrbil mot Fårösund och HITTA massa fina cyklar vid Bungenäs gamla skjutfält (de måste alltså finnas där för att folk ska låna dem - tror vi) så att vi kunde trampa runt bland hav, hav av blommor och gamla skyttegravar. En- och en halvtimmeskön till färjan forcerades med en godkänd trängning ner till tre minuter (plus denna cykeltur) och vi kunde nöjda slänga i oss god lunch när vi väl kommit över sundet. Ett besök på omåttligt populära Sylvis döttrars bullbageri (Sylvi kommer från Finspång och har jobbat med Lisas mamma), där de för övrigt säljer 2000 handgjorda bullar per dag under sommarhalvåret, och självklart även ett besök hos the mighty raukarna. På kvällen åt och drack vi mycket och mycket gott vid det där stora torget i Visby och dansade på en klubb som har uppemot tio dansgolv och åtminstone hälften så många barer. Dagen efter gjorde vi inte så mycket… Vi rekommenderar dubbelrummen på Strand Hotells annex - om man är flera i sällskapet kan man få gemensam balkong.



Gratis cyklar? Johan, jag, Lisa och Marcus.



Lättdrucket


Ringmöuren!


6. Malta. Ett resmål som lockade oss för att Malin från Vaggeryd var där och jobbade som dykinstruktör. Sagt och gjort - vi tog Ryan(air) och hon fick lära oss dyka. Det var skitvarmt (i luften), skithäftigt (under ytan) och Josefin blev skitsjuk men vi lyckades, trots problem med tryckutjämning ett par dagar, få våra PADI Open Water-cert. Hotellet var skitbilligt - 350 kronor natten - och vi lyssnade massor på ljudbok (Snabba cash) mellan dykteoristudierna. På lördagen upptäckte vi det fantastiska tidsfördrivet sightseeingbuss, man kunde vara i solen tack vare fartvinden och vi såg halva ön inklusive ett flygmuseum! Dagen efter tog vi den andra turen, så nu hade vi sett hela ön inklusive Valetta och blivit väldigt solbrända och törstiga. Åk hit om du gillar engelsmän och dykning.


First day of school, vi hade en mycket sträng lärarinna!


Utsikten från Malin och Nialls balkong



Landa planet på linjen!




7. St Moritz. Vår första jul tillsammans! Vi var ju tillsammans förra julen också men då firade vi på olika håll. Vår julafton bestod av skidåkning och wienerschnitzel på 3057 m.ö.h. På seneftermiddagen trängde vi oss in i en kyrka där vi fick höra julevangeliet på den bredaste Switzerdeutsch och sjunga med i psalmer. Juldagen, kantad av lavinfara = avstängda backar och en Josefin som tyckte att skidåkningen var för jobbig, besökte vi ett nyöppnat kurbadhus i grannbyn Samedan där man kunde göra en reningsritual, och även bada bubbelbad (större än du föreställer dig), mineralbad (med bland annat en del där man fick gå runt på massa stenar), utomhusbad (det snöade men man såg de fina bergen) och hetbad. I de fancy omklädningsrummen fanns pallar med koskinn och ett eget rum med bara massa jättebra hårtorkar. Mycket fina matupplevelser i St Moritz! Fondue, pizza to die for och pasta lika fantastisk som utsikten! Här finns även världens längsta kälkbacke - 6 km - som man åker från en by till en annan, där man hoppar på tåget tillbaka till första byn och börjar om igen. Vi åkte självklart.
Res hit om du är mycket rik och gillar ryssar i alla åldrar som har på sig glansiga skiddräkter och moonboots.


Rhätische Bahn, som är med på UNESCOS världsarvslista. Tåget är icke-statligt!!!



Jullunch medan ni andra laddade för Kalle Anka


Vi med St Moritz Dorf i bakgrunden




Schlittenwelt - kälkvärlden!




Alla resor vi gjort är vi mycket nöjda med och rekommenderar andra att göra med ungefär samma upplägg (aktiviteter).

Några andra städer utomlands som vi tillsammans/någon av oss besök är: Sandefjord, Rovaniemi, Lübeck, Moskva, Bergen, Lyon, Simferopol (Ukraina), Chambery (Franska Alperna), Cannes, Newcastle och Nice.

Nästa år hägrar en relativt lång resa till USA - vi ska besöka New York, Washington och flera ställen i Florida. Känner vi oss själva rätt blir det dock nog mer än så…

Hej allihop!

Long time no bloggning. Visst har det funnits tid men jag har inte orkat skriva långa inlägg, och de korta har jag inte prioriterat för tro det eller ej, men jag försöker hålla lite kvalité på mina inlägg! :)
Nu ska jag dock berätta om den stora äggdonationen, som inte helt och hållet är över riktigt än men som inte kommer kräva så värst mycket mer ansträngning av mig (förutom ett återbesök på Repromedicinskt centrum, under vilket jag även ska se till att få veta om det verkar bli något av mina ägg) :


The first step - april 2008
Det började en aprilmåndag förra året, jag hade varit i Schweiz över helgen och körde bil från Ängelholm till Norrköping. Det hände fler än en väldigt viktig sak under denna bilresa men den jag ska beskriva nu är alltså mitt första steg till att donera ägg, nämligen att få veta att det över huvud taget är möjligt och alltså komma på tanken att jag ska göra det. Ni kan läsa om det här. Några dagar efter jag mailat Karolinska för att anmäla mitt intresse blev jag uppringd och en ledsen sköterska konstaterade att jag tillhörde fel landsting, och därmed borde kontakta Repromedicinskt Centrum på Linköpings Universitetsjukhus. Sagt och gjort, och någon månad efter det (de verkar klart underbemannade och allt tar lång tid) var jag där för att träffa läkare/psykolog och sköterska. De intervjuade mig (bara för att få en bild av vem jag är, inget väldigt personligt) och tog blodprover, och sedan fick jag en remiss så att jag kunde lämna fler blodprover på en vårdcentral hemma i Norrpan. En sak med detta besök som dock var ganska personlig var ultraljudet de gjorde på mina äggstockar, under vilken de stack in en stav i mig. Jag är inte rädd för läkare eller gynekologer men det känns ju rätt konstigt när en kvinna i vit rock sticker in en stor dildoliknande stav i dig! Som tur var har jag under alla dessa ultraljud (har gjort en 6-7 stycken fram till äggen var utplockade) varit väldigt facinerad av skärmen där man kan se hur allt ser ut där inne. Intressant att lära känna sin kropp på det viset!

(Här kommer det en bild på det första ultraljudet de gjorde, så fort jag hittat bilden)


Dubbelkoll - februari 2009
Drygt ett halvår senare var det dags att lämna blodprover igen för att se att jag fortfarande var frisk, allt enligt manualen. När de för andra gången konstaterat att jag inte lider av HIV, syfilis, Hepatit B och Hepatit C blev det nytt dildoultraljud och sedan en lååång väntan på att det ska dyka upp några mottaggare som liknar mig. Vid val av mottagare letar alltså de efter en (förhoppningsvis) blivande mamma vars utseende stämmer hyfsat överrens med mitt när det gäller hårfärg, ögonfärg, hudfärg. Till slut hittade de två mottagare men då var det nästan sommar och jag skulle åka till Italien så det bestämdes att vi skulle "köra" efter sommaren. Syster Anneli passade dock på att visa sprutan (med hormoner som stimulerar äggproduktionen på olika sätt) som skulle bli min vän under två veckors tid när det väl blev dags. Hon frågade om jag ville prova på mig själv men jag började gråta inombords och höll mig till att spruta i den blå gummibollen, vilket var jobbigt bara det. Hur som helst skickade hon med spruta+nålar+boll så att jag kunde öva över sommaren. Jag sprutade i bollen en gång samma kväll, mest för att styla för Johan, och sedan låg de där grejerna i en låda i tre månader.


Donationsprocessen - augusti 2009
Efter semestern fick jag besöka sjukhuset för att hämta ut den skarpa ammunitionen, alltså sprutorna, nålarna och läkemedlen som jag skulle använda på mig själv när det blev dags. Man tar första sprutan på dag tre när man har mens, något som i augusti skulle inträffa när jag och Johan var mitt uppe i vår dykkurs på Malta, varför vi siktade på september. Sköterskan fick av mig tre möjliga dagar då min mens skulle starta (allt ska ju synkas med mottagarens process också) och jag fick stränga order om att ringa så fort jag fick mens. Sagt och gjort, runt den 15 kom den och tre dagar senare på kvällen tog jag den första sprutan, nämligen den i mitten på bilden nedan (pennan) :





Spruttiden - september 2009
Denna spruta skulle jag nu leva med varje kväll fram till två dagar före äggutplockningen, dock i varierande doser. Efter två dagar fick jag åka till RMC och träffa läkaren med staven igen, för att vi skulle få reda på hur mina äggstockar hade svarat på hormonerna så här långt. Det hade blivit jättemånga äggblåsor! En lite förskräckt syster Anneli (det var ju som sagt väldigt många äggblåsor) och läkaren räknade och mätte på skärmen och jag var mest glad över att jag inte på något sätt kände av denna onaturliga process som ägde rum långt ner i min mage. Jag fick lämna blodprov också, för andra gången ta emot stränga order om att inte anstränga mig utöver promenadtakt (morr morr) och sedan åka tillbaka till jobbet. Vid lunchtid samma dag ringde syster Anneli för att säga åt mig att minska sprutdosen med ca 25 % (hon gav mig så klart en exakt siffra på hur många enheter jag skulle ladda) och komma tillbaka till RMC två dagar senare (det har varit ett jäkla åkande mellan Norrköping och Linköping!).
Efter andra besöket under sprut-tiden hade jag ingen mer mens men väl 20-25 (när läkaren stod med dildon, jag menar staven, i mig, tittade på skärmen, räknade och rapporterade till den skrivande sköterskan lät det ungefär så här: "En två tre fyra fem sex tretton på höger. En två tre fyra och tio på vänster") äggblåsor som äggen växte inuti. Minns inte vad måtten var vid det här laget men ca 5 mm i diameter på de största.
Same procedure as every year: Blodprov, "så vet du att du inte ska träna eller anstränga dig" (mitt i flytten, yeah right) och ett samtal tillbaka runt lunch där jag fick veta att jag nu skulle minska dosen ännu mer, samt börja med morgonssprutan. Denna var lite läskigare, såg mer ut som en traditionell spruta men mest var det roligt att få ta fler sprutor! Nu hade jag kommit in i det och det var som att leka doktor varenda gång jag fick tvätta händerna extra noga, plocka fram läkemedlen, ladda sprutan och sticka mig i magen. Av min barndosmkompis Jennie som läser till sjuksköterska hade jag också fått lära mig att man ska sticka lite snett mot huden, med nålen "mot hjärtat". Detta hjälpte dock inte så himla bra och min mage såg ut som en heroinmissbrukare.


Sista helgen före värpning - 25-27 september 2009
Egentligen önskade jag att utplockningen skulle ske på fredagen den 25 september, så att jag kunde supa på Johans brors 30-årsfest den 26, men det var ju inte riktigt min hjärna som bestämde. Efter ytterligare ett besök hos RMC (som såg likadant ut som de tidigare, äggblåsorna var nu runt 30 stycken och 11 mm i diameter - fatta vad svullen jag hade varit om jag hade varit så smal att man märkte någon skillnad - men det gjorde man inte) ringde de och sa "det blir fredag eller måndag, vi måste tänka lite och ringer tillbaka, men du behöver inte komma hit igen innan donationen". Nu blev det alltså måndag men innan dess skulle vi som sagt hinna med 30-års fest och, dagen före den, flytt från Nygatan 81 till Garvaregatan 8. Även om det inte syntes på mig att jag var (gravid höll jag på att skriva) full med stora äggblåsor kände jag från och med dag 7-8 med sprutorna att något var på gång i min mage. Så fort Johan kom nära mig sa jag "AKTA MAGEN!" och det kändes helt naturligt att inte sätta sig på en spinningcykel. Jag var en värphöna helt enkelt, och de ska man behandla varsamt.
Mitt under Marcus 30-årsfest smet jag från ladan och in i huset, där jag placerade mig långt från folk och började blanda den häxblandning som skulle in i mig genom den sista, största och fetaste sprutan i hela processen, nämligen den som satte igång den stora ägglossningen. Utan att spilla lyckades jag blanda olika pulver med sterilt vatten, spruta ner det genom blandinssprutan till sprut-sprutan och med den tjocka nålen spruta in lösningen i min mage. Jag hade fått en panodil som jag skulle ta efter detta, vilket jag glömde, och vilket inte heller behövdes för jag kände ingenting.
På söndagkvällen packade jag en väska (nu kändes det verkligen som att jag var gravid och snart skulle föda) ifall jag av någon anledning skulle bli kvar på sjukhuset efter donationen och somnade sedan tidigt.


Utplockning - 28 september 2009
Klockan åtta på morgonen kom jag och Johan till RMC, han var mitt moraliska stöd och även chaufför hem på grund av läkemedel som man inte får köra bil på. De sa till mig flera gånger att det är bra om man har någon med sig när man ska donera, något som jag i efterhand tror beror på underbemanning på kliniken: Johan fick order att serva mig när jag skulle ligga ner och ta det lugnt (gud så tråkigt det hade varit om jag inte haft Johan, kunnat skicka roliga mms





och läsa sjukhusets skvallertidningar) och dricka saft (fick inte äta något på morgonen så de ville väl ge mig socker för att jag skulle hålla mig pigg), och han fick även observera mig efter själva utplockningen, i två timmar under vilka jag inte fick lämnas ensam - något som jag tror att personalen inte har tid med.
Anyways, vi låg bakom skynken i ett rum med massa andra par (inga andra donatorer, bara mottagare, som syster Anneli viskade till mig inte hade något med mina ägg att göra) och hade rätt trevligt, skrattade gott åt scrubsen vi blev tilldelade, Johan som fick äta gladdes åt kakor och skorpor och efter ca en halvtimme på britsen kom syster Anneli och stack hål på mig. Jag fick en kanyl i armen (och koksalt för att "rensa" kärlen") där de senare skulle spruta in morfin och jag kan säga att den där kanylen var det första jobbiga och mest störande med hela donationsprocessen (det är alltså inte så jobbigt att donera ägg).




Som ni ser fick jag även svarta armband, det är sådana man kan köpa på Apoteket om man är åksjuk och som med en påsydd knapp trycker på en viss punkt på handleden och gör att man inte blir åskjuk.

Vid nio-tiden var det dags att värpa, men först skulle jag kissa, varpå vi blev inledda i ett rum mittemot i korridoren. Först var det en sluss där jag skulle väga mig (för syster Anneli skulle se hur mycket morfin jag skulle tåla/behöva) och sedan in i operationssalen, där det var ganska mörkt. Jag fick lägga mig i en typ gynekologstol (hörde syster Anneli ropa till Johan "Du behöver inte väga dig! Jasså du ville väga dig") och de tre kvinnorna som var i rummet (hon som gjorde utplockningen var dildoläkaren som jag träffat flera gånger tidigare) började förklara hur allt skulle gå till. Johan satt bredvid mig och höll försiktigt i min hand (kanylarmen), syster Anneli sprutade åter in koksalt i mina kärl och gav mig sedan morfin. Anledningen till att jag inte fått äta innan ingreppet var att jag kunde må illa av morfinet, men det gjorde jag inte. Först kände jag inget, sedan kände jag inget och sedan blev det verkligen hur skönt som helst - jag menar, om det känns så när man knarkar förstår jag att folk fastnar i skiten. Men det var ju själva utplockningen också (fast jag ska erkänna att när jag tänker på den dagen är det i princip bara känslan av morfin som dyker upp i mitt huvud)! De hade sagt att det skulle göra ont i knappt en sekund x 2, en gång när de stack in nålen (som de sög ut äggen igenom) i höger respektive vänster äggstock, vilket det också gjorde, fast i knappt en sekund vardera gång. Jag kände att de höll på inuti mig, precis om de sa att jag skulle göra, men det gjorde inte ont och var inte speciellt obehagligt med tanke på all morfin jag fått. Någon gång spände det lite, då grimaserade jag och fick ännu mer morfin. I början tittade jag på ultraljudsskärmen där jag kunde se vad som pågick i äggstockarna, det var ju intressant, men snart var jag för hög av morfinet för att orka annat än bara njuta.
Hela ingreppet var över på 5-10 minuter och två timmar under observation tog vid. Efter en stund fick jag börja äta - mariekex - och dricka - varm choklad, och halv tolv på förmiddagen körde vi hem till Norrköping. Jag blev ordinerad att ta det lugnt resten av dagen, iakta stor försiktighet vid samlag de närmsta två veckorna och under samma tidspann undvika att bada - vatten som kom in i mig kunde infektera de båda sticksåren. De verkliga biverkningarna var
1) Morfinbakfylla på måndageftermiddagen - huvudet var mycket tungt och
2) Fyra gånger mer mens än jag brukar ha, när de väl var dags för den (de sög inte ut alla ägg utan lämnade några, alltså var de ju ganska många fler än vanligt som skulle ut...) samt
3) Ont i magen när de skumpade - till exempel när jag cyklade på kullerstensgator eller sprang i trappor. Detta gav till följd att jag tog allt "i promenadtakt" ytterligare två veckor efter utplockningen (men gud så skönt det var att börja träna ordentligt sen).




Budget:
Man får 4 000 kr när man donerar ägg - när jag signade upp mig för det förra året var ersättningen 3 000 kr. Jag hade dock ingen aning om att man över huvud taget fick pengar och, andra får göra hur de vill, men jag gjorde det inte för att jag skulle få klirr i kassan.
Jag har gjort hittills sju eller åtta resor till Linköping för detta ändamål - 9 mil tur och retur varje gång - och missat totalt 2,5 arbetsdagar under denna tid (en dag för utplockningen och resten för att jag börjat senare/slutat tidigare under de andra besöken). Jag hade alltså gått kraftigt minus på detta om det inte varit så att jag lyckats kompa och flexa all förlorad arbetstid. Och jag hade nog donerat ägg igen om det inte vore för ovanstående (fast jag kanske gör det ändå, det är en så enkel uppoffring jämfört med all lycka det kan ge).


Summan av kardemumman:
- Det känns bra att hjälpa
- Man blir inte rik på det
- Det är en enkel uppoffring jämfört med all lycka det kan ge
- Om ni har chans att få morfin - ta den


Dagen till är har TV4 Linköping ett inslag om äggdonation:

Läste en av friskisochsvettisspinninginstruktörernas blogg, hon skrev om att hon inte vill vaccinera sig och då kunde jag inte vara tyst:

God morgon Sara! Det är ungefär lika mycket kvicksilver i vaccinet som i en portion med fisk, allt annat är bullshit. Igår blev jag vaccinerad av underbara barnläkaren tillika piloten och majoritetsägaren på företaget där jag jobbar, Anders Svensson. Han är 65 år och har jobbat som olika sorters läkare i hela sitt yrkesverksamma liv, och jag litar på honom! Innan han började vaccinera folk mot svinis rådgjorde han med bland andra sin bästa vän, som är någon slags smittskyddsöverläkare, och båda intygar att vaccinet inte på något sätt är farligt. Utan att vara otrevlig vill jag säga att det är din jävla skyldighet att vaccinera dig, för din egen, din omgivnings (din sambo, dina föräldrar, eventuella mor- och farföräldrar, dina flitiga spinningmotionärer - gamla som unga) och skattebetalarnas skull. Tänk vad det kommer belasta samhället (delvis ekonomiskt) om många blir sjuka, tänk på hur vårdköerna kommer växa när folk behöver både "vanlig" och internsivsjukvård. Vad händer med de som har tex. cancer och väntar på operation, men som inte kan få den för att någon som inte vaccinerat sig tar upp deras plats på sjukhuset? Detta är första gången jag kommenterar på din blogg, ledsen att det inte blev ett trevligare inlägg, men som sagt - du har en skyldighet och ett ansvar och att inte åta sig den lilla ansträngningen det är att ta sprutan, är att vara lat.

Klimatfrågan – en trosuppfattning?

 

Debatt: Vi matas nästan dagligen med påståenden som dessa: ”Antarktis ismassor glider ut i havet i en takt forskare aldrig sett förut.

Nordpolen spås vara isfri sommartid inom några årtionden. Isbjörnen som art hotas av utrotning, i avsaknad av Arktis istäcke. Glaciärer över hela klotet har minskat eller försvunnit. Trädgränsen i våra svenska fjäll kryper uppåt och minskar kalfjället. Korallreven massdör pga. ett allt varmare havsvatten.

Som svensk, 50 år eller äldre, kan man lätt jämföra sin barndoms vintrar, med dem som varit de senaste 20-25 åren. Inte mycket till vintrar, med några få undantag, har förekommit de senaste årtiondena”…

 

Den som bryr sig att kontrollera dessa uppgifter kommer snabbt till insikt om att nästan allt är felaktigt, eller tolkat med skygglappar. 

Är det exempelvis inte troligare att trädgränsen flyttas upp därför att växtlighet på absoluta marginalerna får bättre förutsättningar genom en ökad koldioxidhalt i atmosfären? Har det i modern tid, eller någonsin funnits så mycket isbjörnar som nu?  Var inte Sveriges vintrar varmare runt 1930-talet, då exempelvis Vasaloppet ställdes in två gånger? SAS piloter på 1950-talet observerade under flygningar på den nya rutten till Japan åtskilliga gånger en isfri Nordpol (och atomubåten Skate gick också samma decennium upp till ytan där).

Man tycks alltid utgå från att det genom mänsklig påverkan skett en global uppvärmning utöver naturliga variationer [genom en förstärkt växthuseffekt via mer koldioxid i atmosfären från fossilbränsleförbränning]. Man avser då globalt 0.7 grader under det gångna seklet, motsvarande mindre än en hundradels grad per år.

Notera att detta medelvärde ”räknas fram” för något som samma dag lokalt kan variera från nära -80 grader på Antarktis till +50 i något ökenområde.  Data kommer från ett antal (under decennierna varierande mellan ca 5000-15000) spridda mätstationer, som inte ens ligger kvar i den miljö de var i från början. Satellitdata från senaste decennierna visar dock ingen uppvärmning överhuvudtaget på någon kilometers höjd, mer än 1998, då det återkommande havsströmsfenomenet El Niño åter märkbart påverkade världens klimat.

Sveriges årsmedeltemperatur har senaste 100 åren oförutsägbart gått upp +2 och ner -2 grader runt en svagt stigande trend, som troligen funnits sedan lilla istidens svans i slutet av 1600-talet.   Det senaste decenniets globala termometerdata visar om något på en avkylning, och det gör även de s.k. Argo-bojarna som utplacerats i världshaven.

All global statistisk information finns lätt att tillgå. För temperaturdata (de senaste åren har globalt varit ovanligt kalla) rekommenderas http://www.climate4you.com/ och för polarisinformation kan man söka på ”cryosphere today”. Märk dock att diagrammet högst upp till höger på den webbsida man då hittar (seasonal sea ice 1900-2008) dock måste vara påhittat, eller resultat av någon modellsimulering – sådana observationer finns bara inte före det att satellitmätningar kom till.

Grundläggande fysik (se exempelvis Vetenskapssidorna på stockholmsinitiativet.se ) förutsäger att en fördubbling av koldioxidhalten från dagens nivåer borde motsvara en förstärkt växthuseffekt på mindre än en grad. Klimatalarmism baseras på en tro att det ska finnas förstärkningseffekter från ökad vattenavdunstning, motsvarande åtskilliga graders temperaturhöjning. Det är sådant som lagts in i s.k. klimatmodeller – alltså inte fysikens lagar, utan rena ideologiska antaganden. I verkligheten finns färska vetenskapliga arbeten med högst trovärdiga tolkningar av existerande molnighetsmönster från satellitdata som stödjer en bild där man snarare får en avkylning denna väg.

Hämningslös övertro på datormodellering är egentliga roten till problemet, och majoriteten av politiker och media kan här inte skilja på modeller och verklighet. Modellering är ett mycket värdefullt redskap inom vitt skilda vetenskapsgrenar, inklusive min egen, men kräver att man åtminstone tar med alla faktorer av betydelse - och även samspelet mellan dem. Något sådant har man ännu inte åstadkommit för något verkligt system i naturen. Och facit finns här i framtiden, när alla ligger i graven. Den korta tid (något decennium eller två) man kunnat se en trend har modellprognoserna kommit helt på skam.

 

”Klimatfrågan” passar vitt skilda grupperingars agenda (ex. strävan mot ny (=odemokratisk) världsordning, politikermakt - mer skatter, planekonomi, sensationalism och katastrofscenarios i media, försörjningskälla för byråkrater, journalister, extraknäckande TV-meteorologer, miljö och grön livsstil som den nya religionen etc. …).

Varför tillåts detta missbruk av vetenskapen av vetenskapssamhället? Varför säger så få ifrån? Det finns många mekanismer, men en viktig orsak är att de direkta fakultetsanslagen på universiteten numera är så små att stora forskningsområden är helt beroende av de forskningsmedel som politikerna kanaliserar andra vägar. Kortsiktigt blir därför vissa områden ”vinnare”, simmar i forskningsmedel, och antar i viss belysning hjältestatus. Inom klimatsvängen gäller det inte bara meteorologer som sett anslagen flyttas upp i en helt annan liga än för bara 10 år sedan.

Alltför få av dessa tycks dock ha integritet nog att visa skepticism i något som helst hänseende. De skyller helt enkelt på att ”FN’s klimatpanel (IPCC)” sagt att ”det är så”, bara de får pengarna. Baserat på ca 50 (inte 3000 som man brukar höra) utvalda forskares underlag har IPCC’s byråkrater år 2007 förhandlingsvägen enats om att ”huvuddelen av den uppvärmning man tror sig ha observerat de senaste decennierna (ca 0.3 grader) är mycket troligen (=90% sannolikt) åstadkommen av människan”.  Allt annat Du hör är ”scenarios” – närmast ideologiska modellfantasier om framtiden och om naturens krafter gentemot mänsklighetens.

 

Peter Stilbs
Professor i Fysikalisk Kemi, KTH - också verksam inom det s.k. Stockholmsinitiativet vad gäller klimatdebatt och klimatinformation.

 

 

Jag har länge känt att klimatfrågan är starkt överdriven - och tror man på Peter Stilbs är det ju så. En kompis frågade mig igår, innan han tipsade mig om artikeln, vad jag tror om klimatförändringar. Jag svarade att jag tror på klimatförändringar som höjer och sänker temparaturen om vartannat över flera hundra års tid, och att jag är övertygad om att vad vi nu kan läsa och se på tv mestadels handlar om att media ska tjäna pengar. Jag förstår inte hur folk kan vara så blåögda inför media att de köper (bokstavligt talat, för det handlar om att media ska kunna livnära sig och tjäna pengar) tjafset om växthuseffekten, svininfluensan med mera. Starkt överdrivet, rubriker som säljer lösnummer till och åstadkommer tittarsiffror tack vare den stora delen av befolkningen som inte ifrågasätter tillräckligt.

Onsdag: Slösurfar in på hemnet.se, som jag besöker rätt sällan, och hittar en skitfräsch lägenhet i en gammal yllefabrik här i stan. Jag och Johan pratade hela Maltaresan om att vi skulle acceptera vår grannes erbjudande att byta lägenhet - han har en trea en våning upp och vi en tvåa - men jag tror på att investera i boende så tidigt som möjligt och se till att betala till dig själv istället för en hyresvärd. En kollega konstaterade att lägenheten jag hittat är nyproduktion vilket betyder ingen budgivning - det är först till kvarn som gäller - så jag ringde mäklaren och bokade en tid. Jag kunde inte vänta till visningen onsdagen därpå.
Torsdag: Johan och jag blir förälskade i denna öppna tvåa på blyga 101 kvadrat med 4 meter i tak, egen tvättstuga, två toaletter, walk in-closet, de största fönstren vi sett... Vi blev helt enkelt tvugna att fundera.
Fredag: Inget mer tjafs, vi skriver på och lägenheten är vår.

Nyfiken på hur det ser ut?



Först och främst, det kanske mest extraordinära - fönsterna!



Sjukt stora!



Så här ser det ut när man tittar från fönsterna mot hallen. Vi har en liten vägg!



Köket. Längst in är vår egna tvättstuga!



Luckorna går att öppna!



Vad tycker du att vi ska ställa här?



Vy från tvättstugan mot ett av de stora fönsterna



Vår lilla vägg! Fram till vänster ligger badrummet och fram till höger ligger sovrummet.



This is where all the magic happens! Alltså, våra hjärnor sorterar massa kunskap medan vi ligger och snarkar.



Josefin's closet och badrummet längst bort.



Vi har en fin dusch



Och ett badkar, fast ingen av oss är någon bada i badkarmänniska. Men skulle vi bli sugna kan vi också låna bubbelbadkaret som kommer stå i föreningens gemensamma bastu- och relaxavdelning - två våningar upp!



Lilla toaletten. Jag gillar handdukshållarskenan under handfatet! Spegeln som ligger på golvet kan polackerna sätta upp om man ber dem, samma sak med en hatthylla som ligger på golvet i hallen.



Lilla toaletten. Till och med toalrullehållare har de satt upp, fancy! Tänk er vad nice att ta sin morgonbajs här.



En av två takterasser där vi har tänkt stå och skåla med våra vänner på nyårsafton. Eller kanske dricka sitt morgonkaffe (Johan då, jag har ju min morgonhallonlaktosfrimilkshake), eller ta ett glas vin på kvällen, eller ligga och pressa när solen skiner, eller äta en kebabrulle, eller bara hångla och titta på utsikten :)





Inte illa! Läs mer på kvarteret Krokens hemsida. Gissa vem som är bostadsrättsföreningsstyrelsens sekreterare :)

Några klipp som Hanna, Johan och jag tittade på under vår förfest i lördags. Skratta och njut!

Idag har vi varvat flygplanstuider med massa tvätt (fem maskiner) och raggmunkar med fläsk. Här kommer ett bra recept!

4 portioner





LÄTT min favoriträtt!

... Innan jag blev lugn och hyfsat harmonisk. Gotland var självklart jätteroligt (till och med ännu bättre än jag föreställt mig) men spårvagnarna+bussarna nedanför fönstret hemma i Norrpan, sporadiska kontakten med jobbet (och alla tankar på det) och avsaknaden av utrymme (mest utomhus) gjorde mig lite galen tror jag. Igår åkte vi till Vaggeryd, åt en finfin middag på piren i Jönköping med underbara Hanna och sov som grisar utan avbrott inatt. Idag har vi varit i sommarstugan och gått i skogen i flera timmar!



Det är blåbärsår i år, man kan i princip plocka tills man stupar. Hallonen och kantarellerna var det lite svårare med.



Älskade Skogfors :)

17 dagar, det är min längsta sammanhängande semester (från jobb och skola) sedan 2002-2003 då jag var i Chile en månad över jul och nyår. Det är nervöst och känns väldigt konstigt, och det är svårt att släppa kontroll och järnkoll på vad som händer på WaltAir. Samtidigt behöver jag semester, kanske mer än någonsin. Detsamma gäller min andra hälft. Jag brukar fundera över om vi är extra klena som varje kväll är sura, tvära och korta mot varandra (läs: utmattade, vilket tär på förhållandet. Som tur är vet vi anledningen och kan därför stå emot.) och ofta inte klarar av att ha kvalitetstid ihop, men kommer gång på gång fram till att våra respektive företag ställer skyhöga krav på oss, och framförallt är det krav på ansvar och drift som inte alls står i arbetsbeskrivningen. Det är utvecklande, det är roligt, det är himmel men också helvete och jag har kommit fram till att det går och är värt mödan (att låta jobbet gå ut över privatlivet) under en begränsad tid, till rätt pris.



Igår var en av dessa extra jobbiga jobbkvällar, så för att pigga upp mig/oss föreslog Johan Madagascar 2 och även om vi bara orkade titta en halvtimme hann vi bli väldigt glada! Extra kul så klart när det handlar om flygplan. Hm, kan man få nog av flyg?



Syrgasmask :) Jag har jobbiga funderingar kring syrgasmasker i dessa dagar, men jag ska bespara er detaljerna.



Piloter och tekniker!


Det var svårt att slita sig men halv fem idag, efter att ha varit på kontoret i nästan elva timmar (minus en timme då jag bogserade segelflygplan- wii!), cyklade jag hem för att inte återvända förrän näst-näst-nästa onsdag. Hoppas jag! Hann dock inte mer än innanför dörren innan jag kom på mig själv med att sitta framför jobbmailen igen... En rutin som jag verkligen måste koppla bort. Hur gör man? Vad ska jag göra i 17 dagar utan riktig rutin? Jag blir lite rädd faktiskt, både för hur det ska bli och för att jag känner som jag gör. Men självklart kommer det bli jätteskönt.

Har gjort en lista för vad som ska hända imorgon. Schemat är som följer:

• Springa - dock ska jag modifiera min vanliga slinga så jag inte springer förbi där en stackare blev våldtagen i eftermiddags
• Klippa mig
• Bogsera segelflygplan
• Köpa hemlig present till en kusin
• Fixa lite inför en hemlig grej, bland annat göra aji (en blandning med bland annat lök och äcklig koriander, som man äter i Chile)
• Köpa present till Johans brors sambo Lisa, vars födelsedag vi ska fira på kvällen
• Boka tid
• Hämta ryggsäcken som Helene ska låna (hon ska inventera ripor i Stekenjokk nästa vecka) hos Tobias
• Åka till Lisa, Marcus och djuren!

Zorro är finast, jag älskar svarta katter.



Skalman. Han ser lite ledsen ut men är nog glad!



Zelda, hon är drottningen som bestämmer och ska ha mest uppmärksamhet. Jag gillar inte så mycket när katter har platt ansikte, men i övrigt är hon fin!
Över huvud taget är det skönt att komma ut till Grytgöl, där Lisa och Marcus bor, och umgås med dem och få miljöombyte. Speciellt svårt är det att hålla sig därifrån nu på sommaren, där altan, ängar och skog lockar något mer än buller och en jäkligt varm lägenhet.


Efter min lilla jobbmail-chock i eftermiddags tyckte jag det var bäst att jag och Johan åkte ut till Arkösund för att hälsa på Maja. Vi satt i henne och åt pizza och det var verkligen nice att vara ledig (! Även om jag inte kunde låta bli att smsa piloterna för att fråga hur det gick med flygningen), bland fina båtar och utanför stan med alla dess jävla bussar och spårvagnar.



I sittbrunn på Maja! Norrköpings godaste pizzor hittar man på Pappa Grappa.



Maja!



Maja bor granne med Magdalena, Janne på jobbets stora båt. Kolla in vrakdykning.nu!



Min familj har någon slags förkärlek till att förvara vätska i gamla spritflaskor, till exempel har vi under hela min uppväxt haft en Bacardi-flaska med vatten i kylen (för att det ska bli extra kallt = extra gott). Bacardiflaskan är numera visserligen utbytt (mot två Absolut Vodka-flaskor) men fortfarande blir nya gäster i mina föräldrars hem förvånade/förskräckta när flaskan åker fram och någon sveper ett stort glas med dess innehåll... I denna flaska fanns pappas goda, hemgjorda limesaft!

Imorgon ska jag ha sovmorgon till tidigast åtta!!

Perfekt att härma under en fest med, säg, en halvliter rosé i kroppen.

Hur man lägger in youtube-fönster i bloggen:



1. Gå in på det youtube-klipp som du vill ha i bloggen. Markera och kopiera hela texten i "Embed" / "Bädda in".



2. Börja skriv ett nytt inlägg och när du kommit till den plats i inlägget där du vill ha klippet, klicka på "HTML". Ett nytt fönster öppnas.



3. Klistra in texten och klicka på "Uppdatera" / "Spara" eller motsvarande, som finns i något av de nedre hörnen.



4. Vips så har du ett youtube-klipp i ditt inlägg! Det ser ut som ovan ända tills du publicerar, då ser det normalt ut. Det går bra att skriva text och lägga in bilder både före och efter klippet, detta behöver du inte gå in i HTML för att göra utan det sköts som vanligt!